Hej igen!

Hej igen bloggen, det var ett tag sen sist.

Jag har prioriterat uppsatsen framför att blogga i maj månad. Tanken att bloggandet skulle ge dynamiska effekter i form av mer skrivande i rapporten övergavs. Om det var en bra idé eller inte är svårt att veta, men man får nog följa sin känsla när det kommer till sådant.

Sen sist så har jag skrivit en seminarieversion av uppsatsen och presenterat den två gånger. Det har varit stressigt, men har gått bra. Nu ska jag färdigställa rapporten och för det har jag fått massor av feedback från några av de klokaste människor jag vet: Klara, Matilda, Samuel, Finn och mamma.

Jag kommer att börja med metodologin och metoden och få till en mer stringent line of thought. En del saker är motsägelsefulla och vår "databehandling" från realist review hör mer till metoddelen än dess metodologiska bakgrund. Nåja, vi får se hur det blir när jag jobbat med texten, jag kanske kan få ihop det på något annat bra sätt.

Det viktigaste att åtgärda är att få ihop projektets mål och slutsatser. Samma kritik gäller alltså mig själv som när jag hävdar att outcomes inte är kopplade till gjorda interventioner i artiklar som vi tittat på. Abstractet behöver också skrivas om.

Resultatrapport.

 Som jag tidigare skrev är det det viktigaste i en artikel outcomes och i min uppsats blir det lättare att se sammanhangen om den delen redan finns. Äntligen har jag blivit färdig med formaterandet av exceldokumentet med data. Lärdomar: Man kan transponera för mycket. När man sorterar data ska man vara noggrann med vad man har markerat, inte bara klicka utöka markering när programmet frågar.

Exceldokumentets innehåll var värt det dock. Det är mycket lättare att tolka resultat när man vet vilken fråga en text är svar på osv. Vid första ögonkastet kan man se att Klaras och min bedömning av styrkan hos olika outcomes ofta är lika, men hyfsat ofta väldigt olika, hur kommer det sig? En av artiklarna tyckte jag var en 1a, medan Klara gav den en 4a. Finns det ett rätt svar? (Svarar direkt: Nej, men det skulle vara bra med bedömningskriterier.)

Excelarket är spännande att studera, men även själva Coding Sheet ska vara med i resultatdelen tänker jag. Finns det mer som ska vara med där?

Vimla Patel

Igår läste jag äntligen färdigt Vimla P. Patel et als artikel om studenters integration av kunskap efter en curriculumreform i Montreal. Det var ytterligare en artikel som avvek från mängden. Dels var den nästan 20 sidor och dels var en väldigt stor del av detta ägnat åt bakgrund och diskussion. Delar som var extremt intressanta att läsa, men svåra att koda i coding sheet, testet gick ut på att läkarstudenter på år 2, 3 och 4 fick förklara två fall i text som sedan analyserades med hänsyn till hur resonemanget drevs. Om studenterna utgick från fynd eller testade hypoteser och hur mycket av förklaringarna som var kliniska kontra basvetenskapliga samt om de byggde på information från fallet eller sådant som studenterna kom ihåg. Resultatet jämfördes med resultat i andra artiklar som bara refererades till och det verkade inte vara någon större skillnad före eller efter det nya utbildningsprogrammet, men själva resultatets natur var av ett slag som det känns har stor potential.

Framförallt känns det som att en struktur för delen om integration i min teoretiska bakgrund börjar träda fram. Hur ser man på läkarstudenters utveckling och vad är målet? Hur kan integration definieras och hur kan det studeras? Och så vidare.

Ett nytt Threat är att e-sport blir mer mainstream i några dagar nu när några av världens bästa Starcraft II-spelare är i Stockholm. Aftonbladet live-sänder från sin hemsida, SR och SVT intervjuar och Jinro ska vara med i Nyhetsmorgon imorgon...

Sigbrit Franke

Jag var på Pedagogiskt forum idag på Södersjukhuset där Sigbrit Franke var inbjuden att tala. Det var väldigt intressant och kändes givande. Även om avsnittet om utvärdering av högskoleutbildning var ganska kort så belyste hon ämnet för mig. Hennes tes var att man måste se till förutsättningar, process och resultat i utvärdering. Det borde rimligen i så fall också gälla för hur man studerar interventioner i medicinsk pedagogik.

Kopplingen mellan utvärdering och forskning är väldigt motiverande, men jag måste motivera varför den generaliseringen är legitim.

En viktig poäng är att bedömningen (utvärdering eller measures) anpassas till informationsbehovet. Beroende på om man ska fördela pengar, förbättra verksamheten eller ackreditera så har man olika informationsbehov. Det är något att ha i åtanke om man drar paralleller.

En annan sak som jag fick bekräftad igen var att kopplingen pedagogik - ledarskap är väldigt stark, kanske till och med så att de inte utgör egna entiteter utan kanske kan ses som delar av en större helhet. =)

Minnesanteckningar från i förrgår

Hej bloggen. Minnesanteckningarna som lovat:

Diskussionens huvudfåra var datans tolkning. Min förståelse för Realist Review har blivit att man sorterar artiklar/interventioner i grupper och att det är grundsyftet med att identifiera candidate theories. Det är lättare att förstå det så än att leta efter olika pedagogiska skolor i artiklarnas bakgrundsstycken som allt som oftast inte ger något. Integration definieras heller nästan aldrig explicit så det är inte ett gångbart sätt att gruppera artiklarna på. Vad vi istället har gjort är att läsa "What was the intervention?"-kolumnens svar för att bedöma vilken av de fem definitionerna av integration (se enkäten om begreppskartor) som ligger närmast interventionens utformning. Två perspektiv vi grupperade efter var om initiativet integrerade vertikalt eller horisontellt och om integrationen skedde bi- eller unilateralt organisatoriskt (både på kirurg- och anatomikursen eller bara en av dem?).

// Kommentar: Jag har inte insett det förut, men varje initiativ kanske inte behöver tillhöra enbart en grupp. Jag pratade med två kursare som gör intervjustudier igår som diskuterade angående tematisk kontra kategorisk analys och jag tror att den frågan liknar min egen. Faktiskt så känns det som att det finns massor av paralleller mellan det jag gör och intervjustudier. =)

Det här måste ja tänka på när jag läser Savin-Baden.

Cochrane-tänk

Jag håller på att koda en artikel från Harvard där man presenterar några av de kvantitativa resultaten i en tabell. Den ena tanken ledde till den andra och jag började tänka hur negativa resultat borde kodas. Till exempel om studenterna klarar USMLE lika bra som innan förändringen eller om kontrollgruppen och interventionsgruppen ger lika många poäng till kursen i studentutvärderingar. Jag har inte tänkt på det förut, men i bakhuvudet har jag bara varit intresserad av positiva resultat. Dvs hur och varför fungerar det när det fungerar.

Men på vilket sätt motiverar man att fokus görs så snävt? Några spontana tankar:

• Bias är omöjligt att komma från. I medical education är publicerings-bias värre, interventionerna oblindbara och det finns få standardiserade mått (Jfr mortalitet).
• Frågan är inte "Är integration bra?" utan "Vad tillför integration och när?" (grovt).
• Egentligen är inte fokus snävt, det är bara att negativa resultat hittills knappt förekommit i artiklarna. Jag skriver in dem när de kommer. Snarare är det så att outcomes som jag inte kodar är sådana som är utanför Kirkpatrick. Det förvånande är att så mycket fokus läggs på sånt.

Min poäng är

... Att nyttan av reformer (inom läkarutbildning) måste utvärderas på ett mycket bättre sätt.

Jaha, mycket bättre alltså, kan jag vara mer konstruktiv?

Jo, det förbättring av läkarutbildning syftar till är bättre hälso- och sjukvård. "Vi finns till för patienterna hur gynnas de av det här?". Det är bara det att kopplingen mellan Interventionen man gjort, den data man samlat, och de långsiktiga målen inte kopplas till varandra tillräckligt bra.

Gårdagens exempel är en artikel där man lagt till två stycken seminariermed en veckas mellanrum på kirurgkursen där studenterna fick diskutera den vetenskapliga grunden till handläggningen av ett case. Bra så, jag tror att det är väldigt bra att lyfta teori i de praktiska sammanhangen (duh, det är ju det allt detta går ut på), men problemet var hur de valt att utvärdera initiativet.

Dels gavs en standardkursenkät som gav ett betyg på 77 av 100 vilket var 4 enheter över universitetets genomsnitt, också det bra. Men hör och häpna så hadede också givit ett kortsvarsprov med 11 frågor till studenterna innan och efter seminariern. Samma prov! Och exempelfråorna i artikeln var "Ange den vanligaste orsaken till occult blödning?" och "Hur klassificeras sjukdom blah?".

Två allvarliga brister alltså: kausalitet mellan initiativet och resultatet är tvivelaktig och resultatet mäter hur många detaljer studenterna memoriserat dvs inte huruvida studenterna applicerar sin kunskap i handläggningen av patienter, vilket var reformens mål.

Hur ska man göra då? Jo, om man använder kvantitativa metoder så ska man göra det bra! Med en parallell eller sekventiell kontrollgrupp. Gärna på flera sjukhus också (multi-center :D), för att se om resultatet varierar med kontexten.
Och kanske eventuellt fråga studenterna vad de  tyckte?

Trevlig helg! =)