Paralleller

Imorse på väg till skolan lyssnade jag på en podcast om Starcraft 2 (realtidsstrategispel) från maj förra året när spelet fortfarande var i testfas. Diskussionen handlade om chatfunktionen men fick en intressant vändning till hur man som spelare kunde påverka spelets utveckling. Tre saker var intressanta. Först huruvida spelarnas klagomål var legitima, sedan om utvecklarna borde ha som mål att alltid göra så att spelarna blir så nöjda som möjligt eller om spelet hade andra värden än popularitet (välbalanserat, lätt att lära sig, snygg grafik osv) och sist spekulerade programledarna om anledningen att utvecklarna inte verkade ta notis av kritiken var att de egentligen höll med, men hölls tillbaka av ägarbolaget som anpassar spelet efter marknadsföringsprinciper som ska göra produktionen mer lukrativ.

Jag känner verkligen igen mig i situationen om den överförs till utformning och utveckling av läkarutbildning. Vad är det som gör en läkarutbildning bra? Vad är value? (Min kursare, David, har det som sin fråga fast för vården generellt för sitt exjobb uppe på MMC) Och är vad är det förutom maximerad studentnöjdhet man ska eftersträva? Och vad finns det för externa intressenter som påverkar utformningen av kurser och program?`

Det är något att hålla utkik efter under aims, outcomes och conclusions i artiklarna. Vad är egentligen BEMEs motsvarighet till EBMs mortalitet. Egentligen är det väl också patienternas mortalitet. Det skulle vara intressant att se om det finns någon forskning på individuella studenters examinationsresultat och sedan patienters överlevnad. Inte för att "bevisa" att duktiga studenter är bättre läkare utan snarare för att gå åt andra hållet och undersöka vilka examinationsformer som kan hitta de duktiga läkarna.

To be continued.