På vilket sätt är kursen jag läser nu integrerad med omkringvarande teori och praktik egentligen? Den innehåller så mycket självständigt arbete att ansvaret för den frågan också ligger hos mig. Det är konstigt att jag inte tänkt på det tidigare.
Senaste dagarna har varit segare än tidigare och jag har inte kunnat sätta fingret på varför det varit så. När jag låtit bli att plugga så mycket som känns rimligt inför tidigare examinationer har jag i mitt sinne skyllt på kurserna jag läst och tänkt att tentaresultatet ändå inte spelar någon roll. Jag har tänkt att så länge jag klarar tentorna så spelar det inte någon roll vad jag tar med mig när kursen är slut. Det känns som en klassiker, plugga, inte för livet utan för tentan. Samma tendens som att behandla patienter, inte för att de ska bli friska utan för att få ut sin lön. Läkaretiken finns där för att buffra den drivkraften och dokument om värdegrund och liknande finns inom utbildningen, men om man ska hårddra det trumfar överlevnadsmotivet idealen.
I mitt huvud stiger en annan skala än Hardens integrationstrappa upp som förklaring till vad som gör en utbildning givande. Upplevd mening. Är det månne den Heliga Gral? Jag lutar ditåt. Det är inte kopplingarna mellan mitt nuvarande projekt och en eventuellt kommande pedagogiska inslag i mitt yrke utan hur kunskaperna jag får nu kan komma till nytta i framtida (ideellt) jobb med läkarprogrammet.
Därför tror jag att jag måste tillämpa det jag läser på min egen utbildning och titta mer på vad som finns skrivet om olika initiativ på KI och kursenkäter.
Senaste dagarna har varit segare än tidigare och jag har inte kunnat sätta fingret på varför det varit så. När jag låtit bli att plugga så mycket som känns rimligt inför tidigare examinationer har jag i mitt sinne skyllt på kurserna jag läst och tänkt att tentaresultatet ändå inte spelar någon roll. Jag har tänkt att så länge jag klarar tentorna så spelar det inte någon roll vad jag tar med mig när kursen är slut. Det känns som en klassiker, plugga, inte för livet utan för tentan. Samma tendens som att behandla patienter, inte för att de ska bli friska utan för att få ut sin lön. Läkaretiken finns där för att buffra den drivkraften och dokument om värdegrund och liknande finns inom utbildningen, men om man ska hårddra det trumfar överlevnadsmotivet idealen.
I mitt huvud stiger en annan skala än Hardens integrationstrappa upp som förklaring till vad som gör en utbildning givande. Upplevd mening. Är det månne den Heliga Gral? Jag lutar ditåt. Det är inte kopplingarna mellan mitt nuvarande projekt och en eventuellt kommande pedagogiska inslag i mitt yrke utan hur kunskaperna jag får nu kan komma till nytta i framtida (ideellt) jobb med läkarprogrammet.
Därför tror jag att jag måste tillämpa det jag läser på min egen utbildning och titta mer på vad som finns skrivet om olika initiativ på KI och kursenkäter.
Hej Matti,
SvaraRaderaJag har sett på dig att det går trögt! Undrar hela tiden hur jag kan hjälpa dig. Det du skriver är en viktig insikt och jag är glad att du riktar blicken mot vad du gör här och nu samtidigt som du ser att det länkar framåt, bakåt och är något du kan ta med dig (att rikta blicken). Jag tror väldigt mycket på att det du skriver här hjälper dig framåt. Du har bra tankar och när du får ner dem på papper (i datorn) tydliggörs dem ytterligare. Hinner du göra några kodningar till imorgon? Då ska vi prata resultat. Vad är resultat i din studie? Olika aspekter på detta kan vara bra att fundera över.