Jag har läst glasyren och russinen i Wong G, Greenhalgh T och Pawson Rs realist review artikel om internetbaserad medicinsk utbildning och slickar mig om läpparna.
De använder en väldigt intressant metod för att presentera ett samlat resultat av forskningen på fältet. Deras artikel är en teoridriven kvalitativ översikt där målet har varit att komma fram till ett begränsat antal frågor (framgångsfaktorer) för internetbaserade kurser. Arbetssättets kärna är att identifiera teorier ("demi-regularities") och att söka stöd för dem i artikelunderlaget. En demi-regularity är ett semi-förutsägbart beteendemönster. Det upprepas inte alltid då beteende i sin natur inte är förutsägbart och beroende av kontext, men tillräckligt ofta för att vi ska kunna anta att beteendet kommer att återkomma i den studerade kontexten. Dessa mönster används sedan för att argumentera för eller mot en teori, candidate theory, som ger svaret på den ursprungliga frågan, i det här fallet framgångsfaktorer för internetbaserade kurser. Flera teorier identifieras både genom att de nämns i underlaget, men en viktig del är också diskussion mellan författarna, brain-storming och bläddring från referens till referens.
Det ska bli spännande att jämföra den här metoden med tillvägagångssättet i BEME-guidelines. En tanke som slog mig var att detta liknar metoden i hypotestestande objektivistisk forskning. Å andra sidan säger man ju att allt är kontextberoende, författarna söker inte bevis för varje demi-regularity, utan nöjer sig med att leta teorier som förklarar redan observerade d-r.
De använder en väldigt intressant metod för att presentera ett samlat resultat av forskningen på fältet. Deras artikel är en teoridriven kvalitativ översikt där målet har varit att komma fram till ett begränsat antal frågor (framgångsfaktorer) för internetbaserade kurser. Arbetssättets kärna är att identifiera teorier ("demi-regularities") och att söka stöd för dem i artikelunderlaget. En demi-regularity är ett semi-förutsägbart beteendemönster. Det upprepas inte alltid då beteende i sin natur inte är förutsägbart och beroende av kontext, men tillräckligt ofta för att vi ska kunna anta att beteendet kommer att återkomma i den studerade kontexten. Dessa mönster används sedan för att argumentera för eller mot en teori, candidate theory, som ger svaret på den ursprungliga frågan, i det här fallet framgångsfaktorer för internetbaserade kurser. Flera teorier identifieras både genom att de nämns i underlaget, men en viktig del är också diskussion mellan författarna, brain-storming och bläddring från referens till referens.
Det ska bli spännande att jämföra den här metoden med tillvägagångssättet i BEME-guidelines. En tanke som slog mig var att detta liknar metoden i hypotestestande objektivistisk forskning. Å andra sidan säger man ju att allt är kontextberoende, författarna söker inte bevis för varje demi-regularity, utan nöjer sig med att leta teorier som förklarar redan observerade d-r.
Artiklar är som hydror, läser man en poppar tre nya upp. Med skillnaden att de är trevliga att ha att göra med. =)
SvaraRaderaSpännande! Läs tre till! Och fundera över hur de förhåller sig till varandra, så hittar du kanske en kärnförståelse som är DIN! Ja, och hur skulle det här tillvägagångssättet se ut om den ursprungliga frågan var 'framgångsfaktorer för integration i läkarutbildningar'?
SvaraRaderaNågra tankar om detta vill jag gärna höra från dig inom snar framtid...
Klara