måndag 31 januari 2011

Planeringsvecka

Nu när arbetsplanen för projektet uppladdad i pingpong och det känns som ett bra tillfälle att stanna upp och tänka efter en stund.

Förra veckan gick åt till att planera terminen och skriva ner planerna i ett word-dokument. Tisdagen gick bort till att vara försöksperson i en studie om inflammation, smärta och hjärnfunktion. Mycket av tiden har jag också lagt på omkringläsning. Jag har letat efter definitioner av integration, Hardens integrationstrappa, anteckningar från projektgruppens möten. Jag har också försökt ringa H Schmidt, men måste variera upp arbetssättet (maila).

En del av tiden har jag funderat på frågan varför jag egentligen vill  göra ett examensarbete i medicinsk pedagogik. Svaret kan göras hur långt som helst, men basic är att jag tycker att läkare generellt inte kan tillräckligt om pedagogik och när jag nu har tillfället att välja vad jag ska ägna en termin åt så väljer jag det som jag tycker fattas mest i resten av min utbildning. Det är samma anledning som har fått mig att vara engagerad i studiebevakning och att göra mitt examensarbete på ett ämne som jag redan har ett intresse för var en för bra chans för att inte ta den till vara.

Nästa sak jag ska ta upp är lite om vad jag har för erfarenheter av och tycker om frihet under ansvar. Den situation som jag befinner mig i nu är antagligen mitt livs hittills friaste och ansvarsfullaste.

Fördelar:
*Utvecklande
*Roligt

Nackdelar:
*Risk för misslyckande
*Stressande


De tidigare erfarenheter jag har av att arbeta med projekt är alla från gymnasietiden. Både långa och korta självständiga skrivuppgifter fungerade på liknande sätt. Det mesta skrevs när det var tillräckligt lite tid kvar för att man skulle känna att det nästan inte skulle gå. (Jag kanske gillar utmaningar?) Och det fungerade varje gång. Det som var jobbigt var att känna sig stressad och veta vad man borde göra, men ändå inte sätta igång. "Ingenting försvårar en uppgift som att skjuta upp den." Jag har förstått det som att fler lider av samma beteende och tipsen som då dyker upp är att man ska ha konkreta delmål med sitt arbete bland annat. Det är en taktik som känns bra och även om jag inte lärt mig av med tendenserna är det en sak som hjälper. Att göra listor är också hjälpsamt. I varje fall när de är realistiskt skrivna. Men man kommer ändå aldrig ifrån att man faktiskt måste komma till skott också.

Denna vecka ska jag fortsätta min orientering i vad forskare brukar beteckna som integration och också metodfrågan dvs hur man ser på evidens i kvalitativ forskning och hur reviews i medicinsk pedagogik har genomförts förut. Här är en bild på min Att läsa lista:

1 kommentar:

  1. Hej Matti,
    Det är bra att du funderar över orosmolnen redan nu, men också viktigt att du har klart för dig ditt svar på varför du sökt dig till detta. Det gör det lättare att navigera - den här texten kan du gå tillbaka till längre fram!

    Verkligen roligt att höra att du tycker att detta är något som fattas i läkarutbildningen, och kul att du antar utmaningen (jag gjorde likadant under mina egna studier - det gjorde inte alltid att man fick högsta betyg, eftersom jag sökte utmaningarna istället för den enkla vägen - men jag har alltid trott att det är utmaningarna som gör lärandet - och så är det ju i teorin också, eller hur?)

    På tal om delmål. Din plan är ju ganska konkret, men jag funderar på om vi skulle lägga upp några delmål som är lite tydligare. Vad sägs om att göra några hållpunkter, där det finns en tydlig 'produkt' som ska vara färdig. Denna kan vi sedan använda som utgångspunkt, bygga vidare på och revidera inför slutet - så kanske stressen avtar. Vad tror du?

    Har du några förslag på sådana delmål. En tanke jag har är t ex att skriva
    -en summering av skillnaden mellan realist review och cochrane review
    -bakgrund till varför integration är en 'issue' i medicinsk pedagogik
    -en problematisering av begreppet 'evidens'.

    Som en början? 1 per vecka närmaste tiden?
    Öppen för andra förslag
    Klara

    SvaraRadera